Först lycka, sedan smärta.

Nu har det gått alldeles för lång tid sedan jag skrev. Har haft ganska mycket att ta itu med och kommer väl även så att ha ända fram till jul då jag får tre dagar ledigt innan det bär av till Zürich igen för att jobba i tre veckor. Lite jobbigt att inte vara ledig men som fattig student så kan man inte tacka nej till pengarna.

Förra helgen var jag och Ida i Hässleholm och hälsade på hennes föräldrar. På lördagen var vi i Malmö och såg Lasse Åbergs musikal banankontakt. En mycket trevlig upplevelse må jag säga. Sedan kom då söndagen och det som jag sedan länge sett fram emot. Vi skulle rida islandshäst! Tilläggas bör väl även att jag för tre år sedan gjorde lumpen i den beridna musikkåren och tillbringade därför 10 månader till häst. Det var nu dock 2,5 år sedan jag satt på en häst senast så jag var väldigt förväntansfull.

Vilken känsla det var. Att äntligen igen få känna känslan av hur man svävar fram när hästen sätter av i galopp. Jag var överlycklig!

Nu är vi dock tillbaka i Göteborg och jag har tillbringat de senaste dagarna åt att vårda mina nedbrutna muskler. Jag hade glömt av vilken fruktansvärd blandning utav ont i sittbenen och träningsvärk, två timmar till häst ger om man inte har ridit på ett tag. Men det var å andra sidan helt klart värt det.

Igår hade vi möte med CUF-Göteborg och det beslutades att Ida skulle bli ordförande och jag vice ordförande i den nya avdelningen Göteborg-Centrum. Detta var både jag och Ida mycket nöjda med eftersom att det var det vi innan hade kommit fram till var bäst eftersom jag förhoppningsvis kommer att ha mer att göra än henne i distriktet. Det bildades även en till avdelning, Göteborg-Övriga och den nuvarande omvandlades till Göteborg-Väst.

Nu ska jag vårda mina muskler ett tag innan det bär av till jobbet.

Högaktningsfullt,
Andreas Ljungkvist